Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Ur en landsortspublicists minnen af C. G. Wrangel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Att en man som på ett så hänsynslöst sätt
handskades med publikens heligaste känslor, ej skulle doppa
sin penna i mjölk och honung då det gälde att sitta
till doms öfver de olyckliga teatertrupper, hvilka gästade
Lådköpings konsttempel, ligger i öppen dag. Aldrig
och ingenstädes hade väl de arma “konstnärerna4* fatt
höra så bittra sanningar som under Valoys välde i den
goda staden Låd köping. Förgäfves bådo välvilliga
teatervänner och intressenter i teaterbolaget den obarmhertige
kritikern ihågkomma att konsten i landsorten ej finge
mätas med samma måttstock som prestationerna påThéåtre
francais samt att det på det hela taget vore synd om
de stackars satarne, hvilka dömts till att draga
Thespis-kärran från stad till stad. Svaret på dessa
föreställningar ljöd städse: “När en skräddare i landsorten gör
er en dålig rock, anser ni er fullt berättigad att stämpla
honom som fuskare; kritiken tar sig samma frihet gent
emot dåliga skådespelare, ty dels finnes icke en konst
för landsorten och en annan för hufvudstäderna, dels
kan skådespelaren omöjligen ha något privilegium på
att skörda loford för medelmåttiga eller underhaltiga
prestationer. För öfrigt skulle jag blott lyckönska mig
till om min kritik kunde föranleda en och annan af
edra ‘‘konstnärer“ att återgå till borgerliga
sysselsättningar. Min åsigt är nämligen att en bra bodbetjent eller
huspiga gagnar samhället mera än en dålig “konstnär“.
Talar ni åter om publiken, så måste jag säga er att det
icke kan vara kritikens skyldighet att respektera
allmänhetens dåliga smak, utan bör det väl tvärtom anses
såsom hvarje ajelfständig kritikers uppgift att, obekymrad
om galleriets bifall eller klander, verka odlande och
befruktande på sina läsares konstsinne. Vänden er
derför till “Bladet“ om ni vill ha puffar för eder teater.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
