- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1886 /
117

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omaka. Berättelse af Amanda Kerfstedt. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

handskas ofta så hårdt med värnlösa, fattiga flickor.
Och dessutom — hvem vet — offret vore kanske icke
mindre å min sida, vi knnde måhända qvitta. Det är
åtminstone en vinst att få dö utan att oroa eller besvära
någon annan.“

Han tände lampan och gick in i sitt arbetsrum. Der
låg på skrifbordet några papper och väntade på hans
underskrift och han satte dit sitt namn, Frits Robert
Werner, och så kom han att tänka på att det snart
skulle vara en död mans namn och med det samma
kom der en liflig önskan att göra något för någon
men-niska, medan han ännu kunde det.

“Åh ja, jag kan ju i alla fall resa dit. Det är icke
för mycket att jag bevistar hennes begrafning. Enkan
efter min gamle vän. Men då får jag fara redan i
morgon — vägen är lång — och hon dog, låt mig se,
den adertonde, det är nog knapt att jag hinner.“

Han ringde på hushållerskan och gaf henne sina
befallningar, inkallade kusken, skref ytterligare ett par
timmar på papper med kartor i hörnet och släckte
lampan med tanken: “sörjd och begråten af en dotter“.
Der stod intet om vänner och tjenare. Den fattige har
icke öfverllöd på sådant.

Han kom två dagar före begrafningen och möttes
af ett tacksamt utrop från den unga, sorgklädda flickan
i det tomma hemmet. “Farbror — du här!“

Hvad var naturligare än att hän åtog sig alla bestyr,
att han lyfte hvarje börda han förmådde från denna
unga, betryckta varelse redan så utmattad af nattvak
och sorg. Men hvarje ny dag berättade för honom att
hon var en skönhet, för hvarje gång han såg henne såg
han ock nya förtjusande former af behag och intelligens,
af fägring och oskuld. Hvilken missräkning! Behöfde
hon^hans offer? Skulle icke snarare hela verlden ligga

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1886/0120.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free