- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1886 /
116

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omaka. Berättelse af Amanda Kerfstedt. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Om han dog skulle förmögenheten gå till den
aflägsna, rika slägtingen, som ingenting behöfde.

“Ja, nu borde jag vara gift,“ mumlade han med en
viss bitterhet, “nu kunde det åtminstone finnas en lycka*
for min hustru.“

Han steg upp för att tända sin pipa och åter
stirrade dödsannonsen på honom.

“Stackars lilla Agnes,“ sade han ännu en gång,
“du har gungat otaliga gånger på mitt knä, jag har till
och med söft dig om qvällarne i min famn. Ja, det
var glada tider — men det är längese’n.“

Han drog eld på tändstickan och satte den mot
piphufvudet — men han fann att han icke hade lust
att röka; han kastade den på stenen framför kakelugnen
och satte pipan tillbaka på hyllan. Sjukdom och
förstämning lästes i hans fina drag och något infallna
utseende, som för öfrigt var särdeles tilltalande.

“Ja, det är längese’n,“ fortsatte han sin monolog
medan han gick fram och tillbaka på golfvet, “jag undrar
hur länge? Han gifte sig — ja, när var det? Jag var
ju marskalk — det var när jag blef hofrättsråd — åh
det är tjugo år se’n. Och flickan — ja hon måste vara
aderton. Hon är icke liten nu mera — jag har icke
sett henne på tio år.“

Han gick fortfarande fram och tillbaka — plötsligt
stannade han. —

“Om jag skulle — — åh, hvilken dårskap!“ Han
kastade med hufvudet liksom afvärjande en tanke, men
han smålog, och detta leende, sorgligt som det var,
förlänade åt hans utseende ett särskildt behag. —

Han gick återigen tyst.

“Men,“ upptog han ånyo sin tankegång, “offret blef
på sin höjd ett år, troligen mindre och sedan vore hon
rik, skyddad för alltid för fattigdomens sorger. Verlden

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1886/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free