Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omaka. Berättelse af Amanda Kerfstedt. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
efter ett enstaka ja eller nej, och de gingo tysta till
sin bostad vid utkanten af den lilla staden. Han gick
in i det inre rummet och lade sig på soffan.
Hon kämpade med sig sjel£ ty hon var sårad af
detta omotiverade dåliga lynne, men hon var icke af
den sorten som kunde uthärda med en fortfarande
förstämning; hon gick in till honom.
“Hur är det, Erits,“ sade hon, “mår du ej bra eller
är du ledsen öfver någonting/* hon stod litet afsides
som en rädd skolflicka, och hon såg icke på honom.
“Åh nej,** sade han med en suck, **jag har bara
kommit underfund med att jag är mycket gammal.**
En brännande rodnad steg henne i ansigtet ända
till hårfästet och hennes läppar började darra.
“Och att jag är mycket ung,** sade hon med en
grad af harm i tonen.
**Ja,“ sade han med en ny suck, “stackars barn,
att du är mycket för ung.**
Hon blef med ens lika blek som hon nyss varit
röd. Hon sade icke ett ord. Men hon tog sin hatt
och gick ut på gatan.
Hon gick genom tullgrinden ut på landsvägen. Der
var bara flacka råggärden framför henne, inte ett enda
träd så långt hon kunde se, förutom kanten af skog, som
längst bort begränsade den vida slätten. Hvart skulle
hon taga vägen? Hon var icke ovan att lida, men det
hade varit på helt annat sätt, och nu for första gången
kände hon hela bitterheten af att vara både fader- och
moderlös. Hon led hejdlöst, gränslöst som ett barn vid
dess första sorg. Hon tyckte hon hade ingen på jorden.
Om der funnits vatten, hade hon visst kastat sig i, under
de första ögonblicken af sin gränslösa smärta. Hon var
alldeles allena, ingen syntes på landsvägen. **Jaså,**
sade hon högt, “han har märkt det.** Hon förstod icke
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
