Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omaka. Berättelse af Amanda Kerfstedt. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
att jag icke förmår att vara i badsällskapet. Låt oss
göra vår bröliopstur hemåt i morgon."
Han tryckte ömt hennes arm intill sig. "Men hur
skall det se ut?" sade han småleende.
"Som om jag frågade det ringaste efter hur det
ser ut. Ser du der kommer doktorn körande uppför
backen. Passa på och tag afsked af honom, är du snäll/*
"Än du då?"
"Usch nej, han ser att jag har gråtit och det kunde
bli en historia af. Dessutom är det alldeles öfverflödigt,
jag har ju bara varit med för sällskaps skull," sade hon
skälmaktigt.
"Doktorn sprider inte ut några historier," sade han
och såg forskande på henne. "Han är en hederlig
ung man."
"Ja, det är han visst det, bara alltför tillbakadragen
och afmätt. Man får ju köpa orden af honom. Men
skynda dig nu — der är hans gigg."
"Vill ni skänka mig några or4, doktor," sade
assessorn i det han steg upp på landsvägen just som giggen
skulle köra förbi.
“Med nöje, herr assessor," sade den unge läkaren
och hoppade ur.
"Vi ha funderat på, min hustru och jag, att resa i
morgon." Doktorn rodnade hastigt till, men han
blinkade icke och sade ingenting.
“Ni vet att jag redan öfverskridit den tid min
läkare utlofvade mig som ett maximum. Hvad säger
ni om det, doktor. “
“Jag säger att läkares ord icke alltid äro kungsord "
svarade han leende.
"Men jag vill höra ert eget omdöme om sjukdomen."
Doktorn blef allvarsam.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
