Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Omaka. Berättelse af Amanda Kerfstedt. Med 2:ne teckningar af Ottilia Adelborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hon såg på honom med stora, vidöppna, förvånade
ögon. Hon blef i hast allvarsam.
“0, du förstår inte,“ sade hon. “Om jag skulle
betala denna enda qväll med femtio år af saknad och
tomhet, så skulle jag ändå det femtionde året välsigna
den, liksom jag gör nu. Du har mycket att lära om
kärleken, du,“ tilläde hon med ett lyckligt skratt, “och
det kanske jag kan lära dig, fastän jag är ung.“
“Åh, det har hela vintern lärt mig.“
“Hela vintern?! Hvarför?“–
“Ja, det ska vi inte tala om. Det var troligen en
dårskap “
De började sakta gå arm i arm hemåt på den lilla
skogsstigen, som gick nedanför landsvägen.
“Vet du,“ sade hon efter en stunds tystnad, “jag
tycker alltsammans är så underligt, det der talet om
ålder. Har åldern verkligen något att göra med
personligheten ?“
“Kanske inte i egentlig mening — men tiden
förändrar och utvecklar.“ — Hon afbröt honom liksom hon
icke hört de sista orden.
“Och tror du att i evigheten, der personligheten
når sin fulländning, tror du att det der blir fråga om år.“
“Helt visst icke.“
“Nåväl, då kan jag vara lugn,“ sade hon med en
liten suck af lättnad, “ty saken är,“ tilläde hon och såg
upp i hans ansigte med ett lyckligt uttryck, “att jag
inte älskar bara för denna verlden.“
“Tack, Agnes. Din visdom är ett barns och en
engels visdom.“
“Ah, så du säger. Det är ju så naturligt. Men
lofva mig nu en sak,“ fortfor hon. “Låt oss resa i
morgon bittida. Jag skall packa i qväll, medan du går
och gör upp affarerna. Jag har fått något så dyrbart,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
