Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Tvenne hjertan. Novell af C. J. Bergman, med 2:ne teckningar af V. Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
rutorna i fönstret lät han insätta större; men luckorna
med sina tvenne hjertan fingo vara qvar. Mor och
syster undrade i tysthet, hur han kunde ha’ råd till de
gjorda försköningarna.
Mot de sina var den unge magistern lika kallsinnig
och sluten som tillförne. Den vunna lärdomen hade
ingalunda uppmjukat hans hjerta. Han höll till godo
med den lilla kaffefrukost, som de inburo i hans rum,
men till middag och qväll gick han ut och åt.
En kall och mulen söndagsmorgon i slutet af
november stannade en vagn utanför huset, och magistern
satte sig i och for åstad, för att gästa hos en
akademikamrat, som blifvit vice pastor och bodde i en prestgård
några mil från staden. Modern och systern, som från
sitt fönster bakom geranierna i smyg betraktat affärden,
sågo vemodsfullt på hvarandra.
Nog kunde han hafva nämt för dem, hvart han
skulle fara! Hade det väl varit för mycket, om han
sagt dem ett ord till afsked?
Men de tego båda och gömde sin klagan djupt i
sina hjertan.
6.
Sent på natten återkom magistern förkyld och
olustig. Han hade ej varit nog vinterklädd för att
motstå nattkylan. Han fick feber och blef sängliggande.
Sjukdomen blef svår och långvarig.
Dag och natt vakade mor och dotter så troget vid
sjuksängen. På fönsterluckorna för deras rum lyste ej
mer tvenne hjertan. Det var i stället från sonens rum
som de lyste nätterna igenom.
En dag, då läkaren gick, gaf han modern en vink
att följa ut i förstugan.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
