- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1886 /
184

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En matgumma. Minnen från skånska slättbygden af Henrik Wranér. Med 2:ne silhouetter af Ernst Ljungh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

riktigt fett stycke! Jo, min lif och gonn, ska han ta
det, annars biir jag ledsen. Ta mig tjyfvingen, här
fins större ledsamhet till, än när man har gjort sig
besvär, och så folk inte vill äta.“

“Jag har ätit, och det så jag är fyrkantig!“

“Ät lite till då, så han blir rund.“

“Jag kan väl inte sitta och spränga mig heller?!“
“Har han inte hört det gamla ordspråket?“
“Hvilket menar mor?“

“Der fin8 inte bättre till i verlden än spränga sig, ty
det blir allt bättre och bättre.“

“Det kan vara rätt nog, men ’lagom polsa är bäst\
“Han skulle sett gamle Wall i verlden, husaren,
som var hos Arvid Offes, på den tiden jag tjente der.
Han som så många andra krigskarlar brukade ju vara
borta och tröska om vintern. Han kunde, ta mej
tjyfvingen, äta, när han kom till gilles: han hade knappast
tid att dra andan, utan gick på som det hade gält
lifvet. Och ända opp till öronen var han smord och
blank som ett pankaksjem. När han så hade vält i sig
så mycket han orkade, spände han, ta mej tjyfvingen,
ut lifremmen och så sa han: ’Se så! Nu är jag lika
hungrig igen’/ Och dermed började han äta på ny
räkning.“

“Den svalt nog inte ihjel med vilja!!“

“Nej, han åt ihjel sig, ta mej tjyfvingen!“

“Aj, aj, aj!“

“Jo, han var på julagille oppe hos Måns Astrads,
i den här gården vid vägen, der de ha glasdörrar ut
åt trädgården. Och der var ett riktigt stort gille och
bullades opp, både vått och tort. Wall spände ut remnjen
ett par, tre gånger, och till slut var han, ta mej
tjyf–vingen, så proppad, att han kunde känna gröten i halsen
med fingret, som man säger. Men risgröten hade visst

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1886/0201.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free