- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1886 /
189

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En matgumma. Minnen från skånska slättbygden af Henrik Wranér. Med 2:ne silhouetter af Ernst Ljungh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag visste der fans ingen hjelp, så att jag gick
tillbaka till bordet och slog mig opp en kopp.

“Ska han inte ha kakor till?! Han måtte väl inte
vilja göra mig en sådan sorg; jag har bakat dem sjelf.
Stabokakor har jag aldrig kunnat med: man vet inte,
om de der bagaregesällerna snusa eller tugga tobak.
Tvi!!! Och jag har alltid haft ord om mig att kunna
laga god mat. Hade jag inte det haft, så hade jag
bara inte blifvit gift, nej.“

“Hvad säger mor? Det får mor tala om!“

“Så han tror, jag talar om ett ord, förrän han tagit
en kaka! Se oså, här hjelpa inga baggaböner! Han ska
ha en kaka! Ah, han förmår nog, ta mej tjyfvingen,
förmår han!“

Jag kämpade en svår kamp!! Men historien måste
jag höra; i värsta fall finge jag bli en martyr för min
vetgirighet. Jag tog en “smörkringla“, men hvad jag
afundades Jakob Kahle, om hvilken jag i Berlins naturlära
läst, att han kunde svälja i sig så mycket matvaror han
kunde komma öfver!

“Så-å ja! Visste väl, att Bengtes son inte var
högfärdig, för det han fått hvit mössa, nä, nä men!! Lägg
socker i!!“

“Jo, jag tjente ju hos Jeppes föräldrar ett par år,
innan hans mor dog. Det var en snäll qvinna, men
hon hade då rent inte något handlag vid spisen: antin
gen svedde hon upp maten, eller blef den halfrå, och
alltid hade hon händerna skållade eller brända. Men
der blef annat af, när jag kom dit; en sådan
kosthållning som der fans det inte på långa vägar. Se, lust
hade jag alltid haft, och nu var jag kommen till ett
ställe, der det fans nog att ta af. Ja, moran var också
glad vid mig: när hon låg på sitt sista, så sa hon, att
jag skulle ha alla hennes kläder, och der blef heller

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1886/0206.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free