Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En matgumma. Minnen från skånska slättbygden af Henrik Wranér. Med 2:ne silhouetter af Ernst Ljungh
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
inte såldt så mycket som ett förkläde. Men Jeppa och
jag hade ju länge haft ett slags klockarekärlek till
hvarandra — ja, sådant förstår han inte än–“
“Hm, det är inte så godt att veta!“
“IIva —hva säger han? Unga menniskan—bara
barnet?! Den, som kan vara lagom till åren för att
en gång bli hans qvinna, är väl inte mer än 10—14
år nu och duger då inte till att koka en panna
mjölgröt ännu. Han bara skrattar! Ja, ja, tro han gamla
mor Svenborg, när han ska ha sig en fru: han ska inte
ta någon, som inte kan laga mat; det blir snart slut
med kärleken, om mannen inte får någon hygglig mat.
A hja, han har så godt förstånd, så det begriper han
nog. Må tro, Jeppa det var också en rar man, fast han
inte hade fått någon lärdom. Det var inte värdt att
komma till honom med risgröt, om mjölken hade varit
aldrig så lite blå, eller det hade rykt i koket, ty han
hade den finaste smak på jorden, det kan han ge sig
tjyfvingen på. Men gubben tyckte ju Jeppa skulle ha
naboens Mätta, efter det hon var så rik, fast der för
resten inte var reda med henne för två styfver: hon
kunde, ta mej tjyfvingen, inte steka ett jern sill —
åtminstone inte vända det ordentligt.
“Så säger jag till Jeppa en dag: ’När gubbastwen
inte vill ge med sig, så får jag lof att säga opp mig;
nu är han så väl vander med maten, så jag tror, ta
mej tjyfvingen, inte han kan undvara mig’. Och det
tyckte ju Jeppa var så fiffigt funderadt, fast vi trodde
nu inte gubben skulle låta mig resa. Men gamlingen
var envis: han bjöd mig dubbla lönen, men när jag sade
nej, och Jeppa slog fram om, att jag ville bli qvar
endast om jag blefve hans hustru, så sade gubbaskrället,
att det var för stor lön rent. Och så flyttade jag hem
till mor. Jag ångrade mig fasligt att börja med, men
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
