- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1886 /
191

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - En matgumma. Minnen från skånska slättbygden af Henrik Wranér. Med 2:ne silhouetter af Ernst Ljungh

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jeppa kom till mig och tröstade mig emellanåt, och jag
hörde både af honom och hans bror, att den pigan, de
hade fått i mitt ställe, var rent omöjlig. Jag hade sjelf
rekmederat henne, och jag tog ju den sämsta jag visste,
så att de skulle riktigt få känna på ombyte. När hon
hade varit der en månad, tålte gubben inte att se henne:
hon var inte en gång renlig — fast det hade jag inte
haft reda på — så att han kunde inte äta, utan blef
mager och usel, så att det såg ut som om kläderna
hängt på en stake. Så en dag de skulle ha främmande,
brände hon rent opp den allra raraste kalfstek, så att
gubben blef ursinnig och körde pigestackaren på dörren.
Och morgonen efter kom han till mig och sade: “Du
ska, ta mej tjyfvingen, få gifta dig med begge pojkarne,
om äu så vill, men bara kom — och kom genast, för
annars svälter jag, ta mej tjyfvingen, ihjel som en
tandlös käring i ett kafringatråg. *) Och gubben riktigt gret.
Jeppa och hans bror hade det ju inte varit så farligt
för, ty de fingo sig ett godt mål hos mig någon gång;
jag var ju inte så fattig, och lite fick jag ju också af
Jeppa till hjelp ibland. Och så flyttade jag dit igen,
och om Qorton dagar var det gubben, som begynte fylla
opp i vesten igen. Och så blefvo Jeppa och jag gifta.
Ja, der ser han sjelf, den som kan någonting, han får
någonting till slut ändå. Maten är ändå halfva födan,
minst, och derför ska han ha sig en kaka till. Se så!
Och han ska, ta mej tjyfvingen, ha femton droppar —“

“Nej, jag kan inte: jag dw som en sprängd älling!u

“Dör han af en kopp kaffe, så är han inte värd
att lefva. Inga hamsekakor bara! Nej, han ska ha tefatet
också fullt. Så ja. Drick nu den på bit! Det tycker

*) Kafring = ett slags mycket hårdt bakadt, 1\ tum tjockt rågbröd.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:18 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1886/0208.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free