Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - I väntrummet. Utkast af Ernst Ahlgren. Med en teckning af Jenny Nyström
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Jag längtar så — kunna de inte gå derinne! —
ack min hand, min hand!“ Det är samma mjuka,
klagande hviskning, vibrerande i otålighet.
Ah — barn — det fins ingen räddning för dig!
Det fins i hela din varelse någonting tilldragande,
regellöst, vindför-våg-ka8tadt, en egendomligt intagande
blödighet. Hur du skall kastas ur hand i hand, stackars flarn!
“Hvad är det med handen?“ frågade jag.
Hon syntes riktigt tacksam att få bryta tystnaden;
den der lilla munnen var visst icke van att stå still.
“Jag har klämt af en finger,“ svarade hon.
“Af? — alldeles af?“
“Ja, den hängde lös, och frun klippte den af så
fort jag kom hit. De andra äro också skadade, men
jag hoppas få behålla dem.“
“Hur länge sedan är det?“
“En månad. Jag går hit hvaije dag, men nu har
jag värre ondt än jag hade strax.“
Åter darrade hennes läppar af återhållen klagan.
“Hur gick det till?“
“Jag stack handen for långt fram, och så kom den
in i ma8kinen.“
“Hvar hände det? På någon fabrik?“
“På 8pinneriet.“ — Hon såg nästan förebrående på
mig. Jag borde ju ha vetat det! Hvar skulle det varit
om icke på spinneriet!
“Gjorde det inte förskräckligt ondt?“
“Nej; det kändes inte alls. Men jag blef så
fasligt förskräckt så. Jag högg fast med venstra handen
och ryckte den loss. Jag slet den ut med ens, och
hade jag inte gjort det, så kunde hela armen strukit,
för det dröjer innan de kunna stanna maskinen.“
Hon teg ett ögonblick, men då jag icke svarade,
återtog hon:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
