Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Jolin af Claes Lundin. Med porträtt af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
domar, recensenternas och direktionens. Hvad de förra beträffar,
skola de säkert göra honom rättvisa för den friska natursanningen
i hans spel, och hvad den senare angår, lär den väl nu vara tvungen
att offra något åt en konstnär, som icke är det uti benen allenast.
Jag känner i dramatikens historia blott fyra personer, som på en
gång varit skådespelare och författare för banan, nämligen Shakspeare,
Moliére, Sheridan och Charlotte Birch-Pfeiffer. I Sverige är detta
förhållande någonting alldeles nytt. Allmänheten erkände detta och
bevisade hr Jolin en heder, som aldrig förr, åtminstone på de tjugu
år som jag uppmärksammat teater, händt någon först uppträdande
och högst sällan någon erkänd skådespelare. Hr Jolin blef på samma
afton trenne gånger inropad.»
Anmälaren anser, att styckets författare icke haft
till hufvudändamål att skapa ett sjelfständigt dramatiskt
verk, utan endast en apologi för sig sjelf, för sitt inträde
på konstnärsbanan, för sina blifvande kamrater, ja, för
konsten sjelf. Han talar om lysande infall, ledighet och
lif i dialogen, “lyckliga situationer’* och framför allt om
en utmärkt god ton, som “sprider sin milda dager öfver
det hela“; men han erkänner också, att stycket lider af
åtskilliga brister. Såsom skådespelare berömmes Jolin
för den sällsynta böjligheten i rösten samt för smidighet,
afrundning, mjukhet och ändå lif och eld i alla rörelser.
Vidare yttrar ftepomuk:
»Liksom hr Jolin såsom författare visar sig hafva god ton, så
har han det också såsom skådespelare. Jag har naturligtvis icke
kunnat se den oförgätlige Lars Hjortsberg vid hans första uppträdande,
men det förefaller mig, som om Jolin skulle hafva ett visst tycke
af honom vid detta tillfälle. Hjortsberg adlade med sin goda ton,
äfven de lägsta roller, hvari han uppträdde. Han, endast han, kunde
spela drucken med behag. Hr Jolin är så djerf, att han, första gången
han inträder inför allmänheten, försöker det samma. Jag vågar säga
åtminstone, att han icke misslyckades. Framtiden skall utvisa, om
Jolin skall kunna kaP.as för Hjortsbergs efterträdare: många års
hängifvenhet åt konsten fordras för att förskaffa honom denna ära.
Nu inger han dock hopp derom.»
Dessa utdrag ur en teateranmälan för 40 år sedan
visa hvilken stor uppmärksamhet som då fästesvid den
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
