Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Johan Jolin af Claes Lundin. Med porträtt af Johan Jolin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
(spelad med framgång ännu 1885), “Volontären“, “Löjen
och tårar“, m. fl.
Detta var under de första två årtiondena af Jolins
teaterverksamhet. Verksamheten såsom skådespelare
räckte ej mycket längre, men skådespelsdiktaren lät,
fastän efter flere års tystnad, åter höra af sig. Under den
första tiden var* han otvifvelaktigt allmänhetens gunstling,
men kritik saknades ej heller. Med anledning af
skådespelet “Strid och seger“, skref en granskare, att Jolin
för sitt drama behöfde följande tillbehör:
“Ett verkligt begånget mord, ett förmenadt mord,
två förmenade äktenskapsbrott, en uppståndelse från de
döda, en vansinnig, en blind, ett barn som man trott
förloradt, men återfunnit, en rolighetsmakare (hr Jolin
sjelf), som står utan allt sammanhang med handlingen,
och ändtligen det sämsta af allt, fem långa, länga akter. “
Samme anmärkare medgifver dock, att Jolins
skådespel hafva en “rask, pikant, ofta mästerligt fulländad
dialog och effektrika scener“. Det var dessa förtjenster
som öfverskylde felen och gjorde Jo. Jo. till en på
1840- och 1850-talen samt äfven ett stycke in på
der-näst följande årtionde i hög grad omtyckt författare.
Omtyckt skådespelare var han äfven. Utom rollerna
i egna stycken, af hvilka isynnerhet Axel Wapenskölds
i “En komedi“, Kolmodins i “Mäster Smith“ och von
Urnes i “Mjölnarfröken“ väl voro de förnämsta,
förskaffade utförandet af många andra författares teaterfigurer
honom stort erkännande. Bland dem må ej glömmas
Briquet i “Nya gamisonen“, Per i “Vermländingarne“,
Michel Lambert i “Kärlek och egoism“, Gaspard i
“Debutanten och hennes far“, Coquenet i “Eörtalet“,
kominis8ionären i “En skavank“, m. fl.
Då han i 22 år tillhört den kungl. scenen i
Stockholm, lemnade han skådebanan vid ännu icke fylda 50
år. Han var då på höjden af sin konstnärliga verk-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
