Full resolution (TIFF) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Karl Adam Lindström, af Axel Krook
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
pressens stormklocka** slå långt nående klämtslag äfven
mot konungamakt och regering, såväl som mot
representation och folklidelser.
Det var emellertid ej redaktörens penna allena,
som behöfdes för att hålla det stora tidningsföretaget
vid makt, äfven utgifvarens fintlighet och kraft fingo
verka på andra håll. Så hade Lindström under flere år
att kämpa mot ekonomiska bekymmer för tidningen.
Denna hade “startat" med för litet aktiekapital, och
negocieringsvägen måste ej sällan på den tiden anlitas.
Då reste sig svårigheter, men han öfvervann dem, och
han böjdes aldrig flämtande under dem. Hans lynne
var ock af naturen jemnt, och vänkretsen eller hemmets
ljufhet skingrade snart molnen, när de någon gång lägrade
sig på den bekymrades panna. Af det en tid tungt
arbetande företaget vardt ock till sist en — som man
antager äfven finansielt — rätt lönande aflar. Ej minst
var det Lindströms verk.
Lindström var enligt samstämmigt omdöme en i
hög grad hjelpsam man, med en varm blick ur ett ej
alltid blidt anlete, ett god t hjerta i ett stundom
skrof-ligt hölje. Få voro de hjelpsökande, som gingo ohulpne
ifrån honom, då han kunde bispringa. Och han visste
nästan alltid att reda någon utväg. Han egde lifligt
sinne för skön konst, och fastän han i det hänseendet
lika litet som i andra älskade bullret och frasen, voro
hans omdömen alltid säkra och burna af uppriktig
kärlek till det sköna.
God menniska, var naturligen Lindström hjertligt
afhållen af sina medarbetare både i redaktionslokalerna
och vid kaster och pressar. Det vitnade bäst
jubelfesten, som häri hade sin icke minst vackra fysiognomi.
En dag förliden sommar, det var den 4 juni, föll
pennan ur den aktade tidningsmannens hand. Och så
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
