- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1887 /
38

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fairbrook’s krögare. Berättelse af Ernst Ahlgren

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

fiskare och forbönder af fattigaste sorten, kringstrykare
och tiggare, som kunde få byta sig till en sup för det
hopbettlade brödet, dit kom positivspelaren med sin
brunstekta käring, dit kommo hästskojare och tattarfölje,
som inte kunde vara bland hederligt folk, och när de
icke längre kunde hänga qvar på träbänkarne derinne,
fans det alltid i stallet två stora, tomma bås, med
tillräckligt halm att lägga dem i.

Så fans det den stora lokalen i nedre våningen,
der Tom nästan alltid höll till, och der hans fru — han
sade aldrig min hustru — stod bakom disken med
händerna på höfterna och gullringar på fingrarne, riktiga
gullringar med diamanter som voro äkta.

Här, vid småbord längs fönstren, eller innanför i
sidorummen sutto byns borgare och pokulerade vid toddy
och punsch. Toddyn var ställets specialitet.

Här dryftades dagens ön dit’s, här uppgjordes
affärer och druckos “likköp“, här öfverräknades rösterna
till blifvande sockenstämmor, hit kommo alla nyheter,
här lästes alla tidningar, här stred man för sin politiska
öfvertygelse; här bombarderade man hvarandra med
bevis, eller i nödfall med toddyglasen. Mat kom här
sällan i fråga. Mat hade man hemma. Hvad f-n skulle
man med mat!

Nej, skulle man ha det fick man gå en trappa upp.
Der fans matsal, festivitetsvåning och gästrum. Här
var det mera omvexling, — icke gifna stamkunder, som
hade egna platser och som kände ställets vanor lika
väl som sina egna fickor. Här var det fullt hus ibland,
och ibland var det tomt. Hit kunde ortens godsegare
komma för att taga sig ett champagnerus, ja det hände
till och med en gång att två emanciperade fruar följde
med sina män dit upp för att supera, till stor fasa för

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1887/0042.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free