Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fairbrook’s krögare. Berättelse af Ernst Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fairbrooks ärbara matronor, som hellre skulle låtit steka
sig lefvande än att gå och sätta sig på ett värdshus.
Dit kommo hela klungor af rika bondsöner, åtföljda
af sina utkorade, som skulle bjudas på vin.
Marknadsdagar kunde deras glada stoj höras ända ut på gatan.
Vidare var det här alla handelsresande hade sitt
tillhåll, när de som gräshoppor hemsökte landet; här visade
de sina varor för små köplystna bodfröknar och eldade
under deras affarshåg med Tom Millners finaste drufva.
Hit samlades slutligen alla de äkta män, som
strejkat med anledning af att hushållspenningarne icke ville
räcka, eller att skurningen var för ihållande, eller den
äktenskapliga konversationen tog ledsamma vändningar.
Refrängen i deras mest ljungande upprorstal var
alltid denna: “då äter jag min qvällsmat på hotellet“.
Det var en spik som drog, det. Och hjelpte inte det,
så hjelpte ingenting. I alla händelser hade man ju en
god supé samt medvetandet om att ha visat sig som
herre i sitt hus.
Det fans hvarje afton en fyra fem herrar, som
supe-rade der, hvilket bevisade, att den manliga
upprorsanden måtte vara särdeles stark i Fairbrook.
Men nu var det — som sagdt — slut med Tom
Millner. Den sista tiden han lefde var han alldeles
förvänd. Han satt i en vrå, skelade med ögonen förbi
sin nässpets och ned på sin framsträckta tunga. Det
hade fallit ned hår på den, sade han, och han skulle
plocka dem af. Han hade icke tid att tala med någon,
utan ytterst knapphändigt. Ett ord framstött då och
då, medan han såg upp med sina rödådriga ögon, på
en gång allvarligt och förströdt, som om det varit honom
ytterst olägligt att bli störd i hvad han förehade. Och
så härfvade han igen. Han drog fram långa hår —
som det såg ut — han såg på dem, han höll dem mot
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
