Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fairbrook’s krögare. Berättelse af Ernst Ahlgren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
“Nej min själ,“ sade gubben Pebblestone slutligen
i det han reste sig upp, “nej min själ..det går inte.
Det är som om det sutte en propp i halsen. Jag får
ingenting ner. ... Tänka sig detta dödsfall! Han var
inte mer än sextio år, fyra år yngre än jag. Och vi
sågo honom alla i detta rum för jemt en månad sedan,
frisk och kry, den roligaste och piggaste bland oss alla,“
— här snöt sig talaren och det hördes en snyftning
borta från en vrå — “men så är det: vi skola alla den
vägen vandra; i dag röd och i morgon död .. . Fairbrook
blir aldrig hvad det varit — aldrig mer! Ni ska’ få
se och sanna mina ord! — Om vi inte visste hvad Tom
Millner var för en karl, så få vi veta det nu... Jag
kan inte, jag kan inte“. — Han såg på toddyn och
skakade sitt stora hufvud. — ‘‘Detta är mer än en vanlig
begrafning, det är som om man lagt sig sjelf i kista.
Nu går jag hem; ni andra få göra hur ni vill.“
De som suttit reste sig. Alla kände de liksom
gubben Pebblestone, att något gått ur sina fogar, som
aldrig mer kunde komma i lag; derför låg det en tyngd
öfver deras sinnen, derför kunde de samtal, som dött
af sig Sjelfva, icke mer komma i gång. De togo sina
mössor, kastande skygga blickar på hvarandra; den
hemliga skrämsel, som smög omkring, vågade ingen ens
nämna, den låg och gömde sig i tomma, förstämda sinnen.
Och tysta gingo de derifrån.
Så länge Tom ännu stått qvar, hade det varit en
vanans trygghet öfver allt; de hade käDt sig lugna
hvad än hade händt. Men nu var det som om en
fördämning gifvit vika, nu kändes det som om en ny tid
skulle bryta in öfver dem och skölja bort både dem
och deras — en ny tid, som de icke kunde förstå.
Ernst Ählgren.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
