Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta-Stina. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hon kom för sent. Och så snart frun då sade, att Lisebet
var död kvällen förut, då föll Halta-Stina ner som
en död.
Det gick åt en lång stund, innan de kunde väcka
henne till lifvet igen. Då yrade hon. Hon ropte jämt
på Lisebet. Hon skulle tvunget träffa Lisebet. De
gömde Lisebet för henne. De ljögo bara — hennes
Lisebet var inte död. Lisebet var den raraste däga, som
fans, hon kunde inte dö!
De måste föra henne till lasarettet. Och der låg
hon och yrade och ropade på sin Lisebet i flera dagar.
Till slut så fick hon sin sans igen. Då föll hon rent
bort i intet, för då fick hon klart för sig, att hon inte
hade någon Lisebet mer.
Då ville hon hem till sin stuga igen, der skulle
hon dö. Nu hade hon ingenting att lefva för längre.
Och när hon ändtligen blef så pass, så att hon kunde
ge sig åstad, så skaffade Lisebets husbondefolk henne
skjuts hem. Och allt, hvad Lisebet hade lemnat efter
sig, och mer till fick hon med sig, för det var ett
sådant skickeligt och godt herrskap.
När Halta-Stina nu var kommen hem till sin stuga
igen, så var hon rent förvandlad. Hon ville ingenting
bry sig om. Kläderna fingo rent ramla af kroppen på
henne, hon botte dem inte. Hon brydde sig knappast
om att äta och aldrig rustade hon till någon mat åt
sig. Hade inte goda menniskor ynkats vid henne och
burit dit litet födvara, så skulle hon snart svultit ihjäl.
Och eländigt och kallt var der i stugan. Hon sopte
aldrig och tände hon, så fick elden sköta sig sjelf —
hon brydde sig knappt om att kasta upp bränderna,
som ramlade ner på golfvet. Hönsen lät hon svälta
och frysa ihjäl i vedhuset och katten gick der som ett
lefvande benrangel. Ingen ville hon tala med, hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
