Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta-Stina. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
svarte knappt, när någon sade ett ord till henne. Hon
bara suckade och önskte till, att hon skulle få dö. Om
nätterna hörde folk, som gick derförbi, hur hon ropte
gång på gång på sin Lisebet och lockade på henne.
Hon var inte riktig, det kunde hvem som helst begripa,
och allt värre och värre blef hon. Och till slut så
blefvo byaboarna rädda för, att hon rent skulle ta lifvet
af sig eller tända eld på stugan.
Då försökte de att få Kristoffer till att ta henne.
Det var la inte för mycket, när han var ende brodern
och hade fått hemmanet och allt. Men det ville inte
Kristoffer. Han tyckte, att han hade nog af sitt eget
folk, inte ville han ha en galen menniska i sitt hus,
den skulle socknen ta hand om.
Ja, då ställdes der till auktion på Halta-Stina. Och
då var Rackare-Nils den ende, som trodde sig till att
ta imot henne. Han skulle ha hundra riksdaler om året,
för han hyste henne.
Men nu blef der en syn, när rackaren kom med
häst och vagn och skulle hemta Halta-Stina.
“Nu skall du följa med mig!“ sade Nils.
Då stirrade hon först på honom.
“Jaså, du skall flå mig,“ sade hon sen. “Ja, stick
mig då genast! Jag vill gerna dö. Stick! Stick!“
ropte hon och ref sönder lintyget, så att bara bröstet
syntes.
“Nej, jag har visst ingen lust hvarken till att flå
dig eller sticka dig,“ tyckte rackaren. “Men nu skall
du flytta hem till mitt.“
“Flytta! säger du. Skall jag flytta hem till ditt!“
ropte hon och knöt näfvarna imot honom. “Nej du,
jag flyttar aldrig. Kom ihåg det! Stugan är min, och
på denne fläcken skall jag dö, justament här, för här
stod Lisebets vagga. Jag flyttar aldrig!“ skrek hon, så
högt hon orkte.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
