Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta-Stina. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jo, der var spår i den djupe snön, och spåren
gingo åt Kröplinge till. De följde dem och till slut
så kommo de ända fram, der Halta-Stinas stuga hade
stått. Der slutade spåren. Och der låg Halta-Stina
uppe på den nersnöade spishällen, styf och kall. Och
tätt intill henne låg katten och spann.
Johanna Petternilla vinkade på hufvudet:
“Herre gud, så ynkeligt!“
Men rackaren tog katten i bakbenen och trask
honom i spiskanten, så det sade kras, och sen slängde
han aset bort i snön.
“Nu har la du ingen att lefva för längre, du heller!“
tyckte Rackare-Nils.“
Det hade blifvit mörkt i stugan, medan mor Nilla
berättade Halta-Stinas lefnadssaga. Nu gick Nilla bort
till spisen och tände eld i det torra enriset, som låg
der till reds.
De båda flickorna, som flyttat sig tätt ihop på
bänken och fattat hvarandras händer, sutto der alltjemt
tysta.
Slutligen utbrast Tilda:
“Stackars, stackars Halta-Stina!“
“Nej, väl henne!“ sade mor Nilla högtidligt “Nu
är hon lycklig. För så visst, som det fins en rättvis
gud, som ser till hjertat, så visst sitter nu Halta-Stina
i himmelens sal hos sin lilla Lisebet.“
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
