- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1887 /
61

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halta-Stina. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 2:ne teckningar af Viktor Andrén

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

“Prata inte! Du skall!“ sade Rackare-Nils och
ville hugga tag i henne.

Då skullen I sett på Halta-Stina. Hon for på
honom ända éom en katt och ref honom i ansigtet med
sina nägler, så blod en rann i långa ränder. Sen så
kastade hon sig på golfvet och sprattlade och illskrek.

“Här skall jag dö! Här skall jag dö! Lisebet
hjelp mig!“ skrek hon om och omigen.

Men så fick då Nils en karl till hjelp och så bundo
de Stina och satte henne upp i vagnen. Och sen så
körde rackaren hem med henne. Men hele vägen så
ropte hon på Lisebet och svor och var rent ursinnig.
Och när de kommo fram, så måste rackaren binda
henne med en jernlänk vid sängen.

Nu var vettet rent borta. Hon ville hvarken äta
eller dricka. Hon bara hoade och skrek och ropte på
sin Lisebet och så ryckte hon i länken, så det gnisslade.

Det första Halta-Stina var flyttad, så blef hennes
stuga såld och bortkörd, så att nu stod der bara den
grå muren igen af alltihop. Men katten strök omkring
der på tomten och kröp ihop, så utsvulten och eländig,
der i den kalla spisvrån.

Hos rackarens fingo de hålla vakt öfver Stina
både natt och dag. Men så en natt hade rackarens
käring Johanna Petternilla somnat ifrån vakten. Och
när hon då vaknade om morgonen, så var Halta-Stina
inte längre i sängen. Hon hade brutit ur
länka-krampan ur sängastocken och gett sig af med länken
om benet.

Johanna Petternilla väckte genast rackaren. Och
der blef en uppståndelse, för rackarens hade kan veta
tagit sig på att vakta den galna väl och de hade bra
betalt för det. Eackare-Nils skällde som en bandhund
och ryckte käringen i håret, allt medan han drog på
sig paltorna. Och sen de ut, begge två.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1887/0065.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free