Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalle Granberg. En studie af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Det blef svåra år. Mia arbetade och slet. Riktigt
frisk var hon aldrig. Tyst och sorgmodig gick hon
hemma och skötte det lilla hushållet. Fadern dog,
Frans gick ner sig på isen och blef borta . . .
Men Kalle Granberg kom till henne då. Han hade
ett par år förut flyttat från Vadstena upp till Stockholm,
der han fått en anställning. Nu då Mia var så godt
som ensam, nu var det han visade sina vänner att han
var “litet vriden“, ty han förlofvade sig och gifte sig
med flickan.
Han som var en “friskus“, som hette Kalle
Granberg och var skapad för ungkarslifvet! I glada lag
var han i sitt rätta esse, när han var ensam hade han
tråkigt, men han var aldrig ensam. Och nu gick han
åstad och friade till en fattig flicka, kastade bort sig,
gjorde sig omöjlig.
Och flickan såg till på köpet ingenting ut, var
tvärtom sträf och obetydlig och som ett bräde, och tyst
och ledsam allt igenom. Fy tusan, sådan smak!
Men brodern Kalle var istadig, han ville göra sig
omöjlig och det var inte värd t att vännerna sökte lägga
sig emellan. Det rörde dem heller inte, det var hans
ensak. Och så tystnade oppositionen och Kalle gifte sig.
Sin förlofning hade han firat med en liten animerad
fest på stadskällaren, dit han bjöd stadens glada ungdom
och de familjer han kände. Kalle var inte skapad att
glädja sig i tysthet.
Det harmade honom derför att bröllopet måste
bli så enkelt. Men det var ondt om pengar just då
efter bosättningen. Utstyret skulle han sy sjelf, hade
han skämtsamt lofvat, det var inga ledsamheter — bara
man var lifvad!
I det lilla trefliga hem, han inredt åt dem, skulle
Mia lefva i lugn, medan han stretade vid sin pulpet
för bådas uppehälle. Ville hon hjelpa till, så var det
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
