Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Kalle Granberg. En studie af Georg Nordensvan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vande sig att tala med henne om allt skräp, som han
inte tänkte på, aktade sig att säga ett ord om sina
affärer, om sin kassa. Hvarför plåga henne med dylikt,
stackarn, hon hade sitt onda och sina minnen, och man
fick vara aktsam om henne. Inte knnde hon vara
rättvis, så krasslig som hon var, — då blir man så
der. Han log mot henne genast han kom in, och hon
förebrådde honom genast att han drog in kyla med sig,
så hon skulle bli kall och komma mellan lakan igen —
ty oförsigtig var han alltid — och sjelfvisk. Han borde
väl tänka liten smula på sin hustru och uppoffra något
af sina bekantas umgänge för henne.
Kalle lade aldrig märke till hennes trumpenhet. Han
drog på sig sin arbetsrock, en uttjenad
sommarytterrock, vek omsorgsfullt i hop sin bonjour och satte sig
ned framför sina projekt.
Hvad han sprang och bjöd ut sina idéer. Eller
sökte platser. Men man aktade sig. Den som en gång
kommit på dekis så grundligt som han, den vågade
man inte ha med i någon affär.
Han blef kommissionär, förmedlade köp, gick andras
ärenden, var ibland utan göra och tjenade sig ibland
en hacka. Då kom han hem med mat och vinbuteljer,
högtidlig och skämtsam. Nu skulle de festa, Mia och
han. Han dukade och lade för, korkade upp, slog i
och höjde sin bägare för kvinnan, makan och
skydds-engeln. Han narrade Mia att dra på munnen midt i
det hon puttrade öfver att han förslösade sina små
inkomster och att han skulle föra både sig och henne till
fattighuset om han finge hållas.
Det var tider, då han ingenting förtjenade. Då
hade han ofta spisat ute, när han kom hem. Han hade
råkat en bekant, Lundström — du känner ju
Lundström? — och blifvit bjuden på middag. Mia blef dopk
Svea, 1887. 5
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
