- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1887 /
113

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ungdomsdag. Ett stycke skärgårdslyrik af Gustaf af Geijerstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

pennan, och hans rygg så djupt böjd, när han i långa
timmar lutat sig öfver boken.

Det var en vacker julidag med stark sydostlig blåst,
då en utfärd var beramad inom familjen, och lektorn
hade till den ändan skickat efter en gammal jakt, som
fordom hade blifvit använd till att frakta sand på, en
riktig rospiggskuta med svart bog och grönmåladt
akterhus. Och på den skulle de segla till hafs, långto ut till
fyren, som hög och ensam ligger längst ut, der Ålands
haf kastar sina oroliga böljor öfver de låga, runda
bergknallarna, hvilka stå der som de sista och yttersta
utposterna af land.

En gammal fiskare från trakten skulle medfölja som
lots. Han hette Söderberg och bodde i närheten på ett
litet ställe, som han hyrde ut åt sommargäster. Han
var gammal nu, och reumatismen var svår mot hans
styfnade ben. Det var endast med svårighet, han steg
ned i en båt. Men hade han en gång kommit dit, var
han också herre på skutan, och i sin krafts dagar hade
han varit en af de förnämsta sjömännen i trakten. Mer
än en historia gick om, hur han bergat både sig och
andra hem under det värsta väder.

Han hade grått stubbskägg under hakan, och långt,
knollrigt hår, som ännu var svart. Ögonen voro skarpa
och lifliga, och kring munnen lekte ett godsint drag.
Eör resten var han läsare. D. v. s. han var strängt
gudfruktig, arbetade inte på söndagen, smakade aldrig
spirituösa och svor aldrig. Men han ståtade icke med
sin gudaktighet, och läseriet hade aldrig fått förstörande
inverka på hans natur. Godlynt och skämtsam i
hvardagslag, kunde gubben, när han var uppsluppen, bli
munter som en pojke.

Klockan åtta på morgonen gick lektorn ner till
stenbryggan, som låg midt emot boningshuset. Der var

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1887/0117.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free