- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1887 /
114

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ungdomsdag. Ett stycke skärgårdslyrik af Gustaf af Geijerstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

skutan förankrad, och genom trädens grenar och löfverk
varseblef han redan på afstånd gubben Söderbergs röda
skjortärmar, som rörde sig upp och ner. När han kom fram,
såg han, att gubben stod och pumpade af alla krafter.
Mössan satt på nacken, och svetten stod honom i pannan.

“Det var då rakt ett vidunder te surdränka, som
lektorn har hyrt sig! Hon läcker så det är rakt
märkvärdigt. När jag kom ner här, så fick jag lof att ta
undan alla skottena. För de stod under vatten.“

I detsamma började den lilla pumpen att hväsa,
och gult skum kom upp öfver pumpstången och forsade
ut i rännan. Söderberg ryckte upp ränna och pump
samt lade dem med en suck åt ena sidan.

“Det här får vi jemt sjå med i dag, ska’ jag säga.“

Derefter kom ordningen till seglen, som skulle
hissas och vecklas ut. Söderberg gick långsamt och
stapplande fram och tillbaka i båten, ordnade fallena, tog
bort pressenningen, ryckte i blockena för att se, om
linorna löpte lätt, och så gaf han ett tåg åt lektorn
och sade:

“Hugg i der.“

Lektorn högg i, medan gubben halade på ett annat
tåg. Långsamt svälde det stora seglet ut.

“Hugg i värre! Hugg i!“

Och seglet spändes, det smälde i den stora duken,
och masten knakade af tyngden, när vinden började
dra. Lektorn kände sig glad och kry som en pojke
och tänkte skrattande för sig sjelf på, hvad hans
pojkar skulle säga, om de nu kunde se honom. Och
han ropade muntert uppåt byggningen för att skynda
på sin hustru.

Ett ofantligt bylte visade sig vid knuten af
byggnaden och tycktes långsamt röra sig utför backen. Det
var tj ens teflickan, som kom bärande med allahanda

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1887/0118.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free