Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ungdomsdag. Ett stycke skärgårdslyrik af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hvitskummiga vattnet, och i stark fart sköt hon fram,
gungad på sjöarna.
Som en länge anad, men aldrig hörd lifsmelodi ljöd
det inom honom, som satt vid rodret. Han såg på sin
hustru, som satt nedanför honom, och på gossen, som
sof bakom sin lätta slöja af tarlatan. Och han tyckte,
att han aldrig förr sett dem med samma ögon, aldrig
förr känt så djupt, hur fast naturen bundit honom till
dessa menniskor och dem till honom, aldrig anat, hur
innerligt oslitliga de trådar äro, hvilka förena dem, som
gemensamt gifvit upphof åt ett nytt lif. Sjön spände
sin kraft emot rodret och tvang honom att hålla hårdt
i, för att vinden skulle fylla seglen. Han kände den
friska blåsten och såg framför sig de ilande böljorna som
båten fångade upp och klöf. Borta i lovart kretsade
en skrikande mås.
Och inom honom föddes en underligt skiftande
tankegång som understundom tog de bizarraste former,
sysslade än med de vigtigaste, än med de mest likgiltiga
ämnen, men som blef lifligare, ju mera hans nerver
spändes, ju mera båten sköt fart, och ju längre bort de
kommo från välkända stränder.
Först såg han på fiskmåsen, som kretsade i lovart.
Den var svart ofvanpå vingarna och ryggen, men hvar
gång den fläktade med vingarna mot solen, lyste de
hvita. Den sväfvade öfver mot lä. Han kunde tydligt
se, hur den med ögonen sökte efter rof. Till sist dök
den ner, och det plaskade till i vattnet. Men den fick
höja sig igen med tomma klor. Och ännu en gång
kretsade den högt upp, ifrigt spanande efter rof, och
vingarna lyste hvita, när de fläktade mot solen. Till
sist försvann den bakom en udde, der den kanske
hittade födan åt ungarna och sig sjelf.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
