- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1887 /
115

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ungdomsdag. Ett stycke skärgårdslyrik af Gustaf af Geijerstam

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

sjal ar och öfverplagg. Strax efter kom en liten hvit
barnvagn med blå suflett fram bakom knuten. Det var
hans hustru, som gick och sköt den, och i vagnen låg
husets lilla afgud, prinsen, arftagaren, ynglingen, sonen,
med ett ord en liten fem månaders pojke.

Det var inte fritt, att inte hela resan
ursprungligen blifvit anordnad just för denna vigtiga personlighets
skull. Ty som frun af naturliga skäl icke kunde lemna
den lilla tyrannen ensam tor en hel dag, och lektorn å
sin sida gerna ville ha frun med, så hade han uppfunnit
att hyra denna båt, som var så stor, att barnvagnen
ledigt kunde stå under bommen, och der det dessutom
fans en diminutiv kajuta att krypa in i, i händelse af
regnväder.

Och när vagnen kommit på sin plats, kläderna blifvit
lagda i foren, matsäckskorgen jemte diverse buteljer
blifvit instufvade, så hissades focken, lektorn satte sig
vid rodret, frun på en toft bredvid vagnen, och
Söderberg tog ett duktigt tag med båtshaken.

“Lägg af!“ ljöd det, och långsamt vände den gamla,
knarrande skutan stäfven utåt fjärden, seglen fyldes,
skutan krängde till, reste sig som en häst, när han tar
sats, och med vågorna plaskande mot bogen, rörde den
sig med fylda segel och svajande vimpel fram öfver
vattnet, som om den ung och ny för första gången glidit
ut från varfvet och mottagits af de väntande böljorna.
Ännu gick den långsamt och osäkert framåt. Vinden
var svag och vexlande inne mellan holmarna, men vid
slutet af sundet låg en ny fjärd, öppen för vindarna.
Och när skutan, som drefs framåt af förlig vind, kom
utanför den sista skyddande udden, kändes det plötsligt
en stöt, två, tre, flere. Vågorna slogo mot hennes lovarts
sida, ett sakta hvisslande ljud hördes, skutan lade sig
lugnt och fast på sidan med relingen tryckt mot det

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1887/0119.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free