Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ungdomsdag. Ett stycke skärgårdslyrik af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
från skärgården, som här ute ej räckte till för att med
starka armar kufva och tämja de fria böljorna, hvilka
ilade förbi, som om de längtat ditut, der ingen stenbro
bryter böljorna. Och midt framför dem, aftecknande
sig mot den blå himmelen och det blå vattnet, reste
sig på en grå, fullkomligt kal klippa, bredvid ett par
vänliga rödmålade byggningar den hvita fyren med sin
brunröda stenhuf.
Hvad vattnet var klart, hvad luften var frisk, och
hur fritt man andades. Det blef lifligt och muntert på
båten. Lektorn tryckte hatten fastare på hufvudet och
skrek högt. Ty det fins icke ord för en sådan känsla.
Men hans hustru såg på honom och log tyst.
I detta ögonblick tyckte han, att han egde allt, hvad
han eljest brukade tycka sig sakna. I detta ögonblick
förstod han verkligen, hvad det var, som om vintrarna
kunde fylla honom med en sådan allmän leda, klämma
ihop hans lungor, trycka honom till jorden af ångest
öfver tomheten, ledan, slappheten i hela vårt kulturlif.
Och det plågade honom icke ens, att han ej kunde
uttrycka detta “något" i klara ord, att denna formel, på
hvilken alla nutidens tänkande menniskor förgäfves
pröfvat sina tankar, blef obekant för honom liksom för alla
andra. Det plågade honom inte.
Hvad behöfde han alla verldens tankar, böcker och
kunskaper? Hvarför behöfde han så mycket för att
vara lycklig? Hvarför skulle han grubbla, till dess lians
hjerna blef så svag, att den arbetade på måfå och satte
sina dumma griller i vägen för hans sundaste känslor?
Han kände sig sjelf. När han var trött eller hade lidit
någon motgång, då började hans hjerna att krångla. I
stället för att arbeta, gick han då och frågade sig sjelf,
om han funnit sitt rätta arbete, eller om han sjelf i
allmänhet dög något till; i stället för att älska sin hustru
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
