Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En ungdomsdag. Ett stycke skärgårdslyrik af Gustaf af Geijerstam
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
samt små tallar, magra af brist på jord, knotiga och
förvridna af den starka blåsten.
Och ännu längre bort försvunno äfven tallarna.
Båten for in mellan skären, Söderberg stod i fören och
spanade efter grund. Han hade aldrig seglat den leden
förr, och här mellan skären visste han, att det måste
finnas gryndor.
Farten hade Ökats. Med full kraft låg vinden på,
och när skutan ilade förbi de nakna klipporna, som
vände sina runda, af vågorna slätspolade bröst mot de
seglande, hördes plötsligt ett plaskande ljud, efterföljdt
af ett smällande med vingar, och rundt om stäfven på
båten flög sjöfågeln upp. Ejder, änder, skrakar, måsar,
tärnor och tordmular. Ibland flögo stora flockar rätt
öfver båten, uppskrämda af detta stora vidunder, som
for fram och störde naturens tystnad. Och i fören stod
Söderberg, säker och på post. Han hade rätat upp sin
gamla rygg, och hans ögon lyste, medan munnen fått
ett befallande drag. Det långa håret fladdrade i nacken
bakom mössan.
“Fall,“ skrek han med dundrande röst genom blåsten.
“Fall!“
Och lektorn skrattade för sig sjelf, när han märkte,
huru gerna gubben vela förstärka kommandot med att
svära. Men han lade ner rodret af alla krafter, och i
nästa ögonblick svängde skutan förbi ett stort
under-vattensgrund, öfver hvilket vattnet fräste och bubblade
brunt.
Det var en präktigt ödslig anblick. Vattnet var
högblått med hvita, fräsande kammar, och så långt ögat
kunde se framåt, låg detta blåa vatten, till dess att det blef
ett med det vida, molnfria himlahvalfvet. Bakom sig,
åt landet till, såg ingen. Strödda omkring dem lågo de
små gråa knallarna, liksom stenar, kastade ut på trots
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
