- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1887 /
157

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Är det icke nog? Utkast af August Strindberg. Med teckning af Georg Pauli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

terna handla ingenting, men solen börjar bränna på
krassen, och blomkålshufvudena sloka sina långa, gröna
öron, så att han vid fontainen på Ttond-Point måste
friska upp dem med vatten. Det är middag, när han
passerat Place de la Concorde och kommit in på Quaierna.
På trottoarerna déjeunera herrarne; några ha redan
kommit till kaffet. De se mätta, men bekymrade ut, såsom om
de uppfylt en sorglig och smärtsam pligt att hålla
tillvaron i stånd. Men gubben ser på dem såsom sälla dödliga,
hvilkas dödsfall blifvit uppskjutet på sex timmar, under det
han sjelf känner sitt jagkrympaihop såsom etttorkadtäpple.

Kärran skallrar framåt förbi Pont-Neuf, och han
känner hvarenda gatsten stöta mot hjulen och rista de
trötta armarnes muskler och nerver. Han har icke ätit
eller druckit sedan morgonen, och rösten är tunn som
en lungsigtigs, så att ropen numera låta som nödskrik
med små förslag af suckar i djup andnöd. Fotterna
bränna och händerna skälfva; ryggen är het som om
ryggmärgen ville smälta, och det tunna blodet hamrar
i tinningarnes pulsar, när han viker af till la Cité
och söker skuggan utmed Quai de THorloge. Vid
Place du Parvis stannar han utanför ett brasserie
och öfverlägger om han skall köpa ett glas vin för
sina sous. Men så fattar han sig och drar vidare,
fram förbi Notre-Dame och till La Morgue. Han kan
icke gå förbi det hemlighetsfulla lilla envåningshuset,
der så många lifs gåtor ha blifvit lösta, och han stiger
in. Hvad det ser svalt och skönt ut derinne, der de
döda ligga på marmor som den rike ynglingen, och
der rimfrosten skimrar i hår och skägg som på en
vacker helsosam vinterdag. Somliga se missnöjda ut,
emedan det gjorde ondt att få vattnet i lungorna,
knif-ven i hjertat euér buken; en ler som om han vore glad
åt att det tog slut; en ligger och ser indifferent ut

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1887/0169.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free