- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1887 /
164

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yttersta dagen. En vision från 1348 af Oscar Levertin. Med 3:ne teckningar af Georg Pauli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Herrans ord, der blott utsvultna hundar syntes på de
folktomma gatorna, skaffande sig Sjelfva döden genom
att slicka förgiftadt blod och var från de obegrafda likens
bölder.

Munkarne i St. Malo hade i det längsta hoppats,
att farsoten skulle skona den vigda grunden, men sedan
den hela månader — som hästen i schackspelet —
sprungit hit och dit i trakten med sin svarta död, hade
den till sist också sprängt klosterporten, och nu fans
det blott ett tjugotal af bröderna, som ej anstuckits af
smittan. Dormitorier och stekarhus hade måst
förvandlas till sjukstugor, och det blef ej ett slut på
mess-läsning och vigilier efter de doda. Till sist gaf man
upp det hela. De sjuke fingo ligga der utan vård och
skötsel, man iddes ej jordfästa liken, ej bränna kamomill
ens för att fördrifva den ruttna stanken, som förpestade
hvar luftsmula inom klostermurarne. Och de flesta af de
friska munkarne rymde till ett öfvergifvet grefvesäte strax
intill, och lefde der, glömska af sina dyra löften och sina
själars salighet, bland landstrykare och lösa kvinnor, i
svalg och dryckenskap, begabbade den heliga hostian,
hyllade mörkrets furste å skogarnes korsvägar med
syndig altartjenst, och parade sig på markens gräs som
skogens vilda djur. —

Brodern Paulus strök sakta handen öfver pannan.
Han var sjuk af skräck och vaka, jäsande i feber lopp
blodet i hans ådror, och för hans öron ljöd det som
klockors hemska klämtning under vådeld. En enda
omätlig ångest fylde upp hans själ. Treenade Gud,
hvar finna räddning, hvar hopp, när hvart man såg, var
död och jämmer, synd i sinnena, skamlig lust i
men-niskornas hjertan, när pestens onda andedrägt
förskämde allt, och Sjelfva drycken, som man förde mot
törstigt svalg, bar dod i stället för läkedom ? Ty hvarje

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1887/0176.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free