Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Yttersta dagen. En vision från 1348 af Oscar Levertin. Med 3:ne teckningar af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
skocka sig samman från solens uppgång till dess
nergång, bidande i bäfvan utan gräns, i ängslan utan måtta.
Men då stiger domens Gud ner med alla sina
englar och alla sina helgon för att dömma lefvande och
döda. Solen skiner på hans anlete och elden i hans
hand. Hans röst ljudar som ett tordöns brak eller den
stormrörda oceanens buller.
Men ve! samtidigt öppnar sig också helvetets eget
gap, och rök stiger tjock derur som af våt ved som
stinker. Och ner i det svarta djupet falla svedda foglar,
som äro menskosjälar, så tätt som hagel — höfvitsmän
och tjenare, lästare med sönderbitna tungor, råmärks
-flyttare med glödheta stafvar, brända in i nakna bröst,
äktenskapsförbryterskan i hermelin och den supna slinkan
ifrån grändens jungfruhus.
Och på långsamt rinnande, dyig flod föras de alla
ner, dit ner der satan tronar på sitt svarta hyende, med
hjorthornskrona kring sin bleka tinning, vidgade
näsborrar, och runda, gröna ögon, som lysa upp församlingen.
Stripigt svart står håret på hans ludna lemmar, hans
knäskålar äro tecknade med förvridna anletsdrag och
befallande utsträckt är hans arm. —
Här tystnade Paulus plötsligt. Andan brast honom,
och flämtande, med öppen mun och hopsnörd strupe,
höjde han händerna för sina ögon, som för att värja
sig för de syner, hans egna ord manat fram. Derute
hade ovädret tagit till. Svarta molnklimpar stötte
samman sina gula kanter, åskan larmade som slamrande
tackor af metall, och så kom en väldig blixt, som ett
ljust streck öfver hela himlen. Och den stack fram ur
svarta skyar som en jättebila, som ville klyfva jorden
in till dess innandömen med sin skarpa egg.
Paulus ögon bländades af det violetta skenet. Hans
tanke hisnade, hans fotter förlorade sitt fäste, rörande
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
