Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - André Oscar Wallenberg. Lefnadsteckning af Harald Wieselgren. Med Wallenbergs porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
banken och otillräckligt gagnande för allmänna rörelsen".
De enskilda bankerna kunde bättre, ansåg han,
“underlätta liqvider och möjliggöra stora företags utförande
med små kapitaltillgångar". Men ettdera systemet borde
väljas och sedan kraftigt utvecklas. "Innan banker
blifva inrättade i hvars och ens grannskap och äro som
bagarboden tillgängliga för hvar man, kunna de icke
gagna." Läran om banken som en statsinstitution, hvars
hufvudsakliga ändamål vore statens vinst, ansåg
Wallenberg absurd. Icke statens fördel, omedelbart i form af
bankovinsten, utan medelbart, i form af
affärsverksamhetens stödjande och höjande, borde anses som
bankväsendets syfte.
Försöket att insätta Wallenberg i riksbankens
styrelse misslyckades, men han blef derför icke lottlös:
han deltog 1855 i grundandet af filialbanker i Sundsvall
och Hudiksvall, blef den förstnämndas styresman, och
lyckades 1856, på en blott annons, erhålla fulltecknade
belopp för Stockholms enskilda bank. För en filialbank i
Stockholm hade Wallenberg 1852 sökt kunglig sanktion,
men icke erhållit den; nu deremot, sedan Gripenstedt
blifvit konungens rådgifvare för finansdepartementet,
beviljades oktroj åt den enskilda banken, hvilken öppnades
den 13 oktober 1856 och, efter förnyade oktrojer, hunnit
in i sitt trettionde år, innan döden kallade stiftaren bort
ifrån styret.
Men striden om bankväsendets ordnande fortgick,
inom pressen, vid riksdagarne, inom kungliga komitéer.
Wallenberg stred manligen för de enskilda bankernas
sedelutgifningsrätt, men hade redan förlorat de minsta
sedlarne och tycktes på god väg att förlora de dernäst
mindre, då han kallades ur striden. Yid sin död var
han medlem af en kunglig komité för afgifvande af för-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
