- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1887 /
197

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Snack för maten. Oakademisk föreläsning vid en studentsoirée af H. Wranér

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Det tidigast använda födoämne var nog frukt.
Adamsäplet “satte sig“ genast i mannens strupe och
sitter der än som ett minne af det första “paradisäple“,
som af qvinnohand serverades här på jorden. “G
all-äplena“ kunna, utspädda till bläck och väl inlagda i
recensioner öfver omogna dikter, reta gallfeber på folk, och
än i dag hafva pojkar särdeles stor lust att komma åt
sin nästas äplen, liksom all annan förbjuden frukt,
såsom päron, plommon, “kyssebär“, ilThereser“ — kastanier
ej att förglömma, fast de sjelfve få vara apor och “krafsa
dem ur elden“.

Rötter nämnas af några historieskrifvare såsom ett
af de födoämnen, medels hvilka våra förfader lyckades
nära den nordiska hjeltestammen. Af dessa rötter
brukas ännu morötter, kålrötter, cikorierot och pepparrot.
Skolpojkar tycka mycket om violrot och svärtad lalritsrot;
matematici draga sig fram i verlden på qvadrat- och
kubikrötter. “Roten och upphofvet till allt ondt1,6 ger
mycket gull, men litet hull.

Af ris lefva nästan uteslutande kineser och
hinduer, alldeles som hos oss fordom lärpojkarne, hvilka
fingo ris tio gånger om dagen och mat tre gånger.

Till fisk och kött grepo folken sedan, och dessa äro
ännu i dag de vigtigaste födoämnena.

All mat är fisk för supens skull — utom ölsupa
förstås, men det äter man inte — man inte ens dricker
det. Men — som nämdemannen sa — fisk ä fisk, men
dä ä inte mer heller, och jag har aldrig sett någon, som
inte valt gåsstek i stället för spickesill — om han inte
haft kopparslagare, förstås. Och de gamla
läckergo-marne i klostren visste nog hvad de gjorde, då de döpte
lamstekarne till fisk på fastedagarne. Ål och lax lära
upphjelpa ett svagt minne: kanske man borde sända en
portion då och då till försumliga gäldenärer? Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:33 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1887/0209.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free