Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Harald Wieselgren (med porträtt) - Erik Sparre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
tids namnkunnige Erik Sparre. Men då den äldre
Eriks äflan gälde politiken, torde den yngre Eriks mera
ha gält ekonomien. “Tiderna förändras och vi med
dem “
Det har samfundspsykologiskt intresse att betrakta
Erik Josias Sparres offentliga bana. Han har i
årtionden varit förtroendeman hos regering och folk — och
dock var förtroendet till hans oegennytta knappt större
än till hans sanningskärlek. Han täcktes med
riddar-ordnars storkors och band: men, var han ock “chevalier
sans peur“, icke kan det sägas att han äfven var
“chevalier sans reproche“. Erik Josias Sparres ställning till
och i sin svenska samtid är för henne betecknande och
häfden skall ej uraktlåta att belysa tidsbilden för bättre
kännedom om tiden. Erik Sparres “realistiska^
egenskaper: praktiskt hufvud, arbetshåg och viljekraft, med
deras resultat: embetsmannadrift och penningeförvärf,
stämma så väl med tidens tynne, att hans “idealistiska“
karaktersbrister icke i nämnvärd mån försvagade hans
position.
Erik Josias Sparre var son af landshöfdingen i
Gefle Erik Samuel Sparre och Katarina Ulrika
Mont-gomery. Han föddes i Gefle den 2 mars 1816, blef
student 1833 och tog 1835 juridisk-filosofisk examen.
Genom faderns mellankomst hos examinatorerna fingo
betygen gälla för filosofisk kandidatexamen och den
unge grefven fick sålunda 1836 bestiga parnassen. En
liten polemik i tidningarna om denna ovanliga gunst
och nåd har sedan af Erik Sparre i riksdagens Eörsta
kammare omtalats som utgångspunkt för hans
försmädande i tidningspressen, ehuru man just till följd af
anmärkningen der fick läsa, att han var “utrustad med
ett godt hufvud och mindre vanliga förberedande
kun-skaper“.
Svea, 1887. 15
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
