Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Harald Wieselgren (med porträtt) - Carl Fredrik Ridderstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Så framträdde Carl Fredrik Ridderstad inför
Sveriges och Norges allmänhet. Han var en glödande själ,
som kände inom sig titaniska krafter. “Man kan kämpa
med svärd, man kan kämpa med sång“ ... ja, “väpnad
växer tidens visdom upp“ — den visdom, som försmår
“att sola sig i gångna slägtens glans“. Det nnga
slägtet har rätt till strid och
hopp om seger, och skalden
går främst, “han anför tidens
förtrupper“.
Men striden — skaldens
och ungdomens — gälde då
despoterna i politisk mening.
Ett halft århundrade har
fört skaldens och
ungdomens stridshåg in på andra
banor. De politiska
framstegen ha banat väg för
striden om de sociala.
Liksom “sociala problem“ nu
sättas under debatt af unga
skalder, ville den unge
Ridderstad gjuta poesiens lif i
politiska tidsfrågor. Yar planen ej ny för andra, för
honom var den det.
Ridderstad var född den 18 oktober 1807 på
Rid-dersholm, i Roslagsskären, och hade växt upp bland
skog och sjö, tills han af föräldrarna sändes till
kadett-akademien på Karlberg, icke för det han önskade bli
knekt, men emedan han något skulle bli. Och der gick
han, drömmande, år efter år. När sorgen blef rätt
tung, var det hans tröst att ge känslan luft i vers.
Skalden A. A. Grafström, som var lektor vid läroverket,
fick till slut reda på hans dyrbara hemlighet och tog sig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
