Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Harald Wieselgren (med porträtt) - Carl Fredrik Ridderstad - Adolf Eugène von Rosen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
paragraf. “Ståthållarfrågan“ intager således ett
betydande rum i Ridderstads riksdagshistoria och i alla våra
“norska frågor“ har Ridderstad intagit en afgjordt
anti-norsk position.
Men
»Strid är ett samhällsvilkor; hvarje mening
som bär nationers framtid på sin skuldra
ej segra får, förrän i striden den
om kraftig mandom lemnat vituesbörd» —
så tröstar Ridderstads lyra de motsatta åsigternas
kämpar, på samma gång han manar dem till oförfärad kamp.
Ridderstad älskade arbete och höll ut dermed så
länge krafterna tilläto. Följderna af ett fall, dervid
han blifvit trampad af en häst, gjorde honom på gamla
dagar till invalid, men själens liflighet höll honom ändå
uppe. Länge hade han ej varit overksam, när döden
nådde honom i Linköping, den 12 augusti 1886.
Adolf Eugéne von Rosen.
“Vårt penningefattiga land“ skulle “med hastiga steg
föras till finansielt förderf", påstod Hartmansdorff på
riddarhuset, sommaren 1848, om riksdagen understödde
grefve Rosens jernvägsprojekter. “Ett så oförnuftigt
arf‘ — som ett jernvägsnät — “hoppas jag, vi ej skola
vilja lemna åt våra efterkommande/* sade Anckarsvärd
under samma märkliga debatt. Men knapt sex år derefter
beviljade Riksens stränder, på A. O. Wallenbergs
förslag, en årlig pension åt grefve Rosen, for det han
“offrat helsa, krafter och tillgångar för införande af
jernvägar i Sverige“ men genom beslutet, att stambanorna
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
