Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Harald Wieselgren (med porträtt) - Carl Fredrik Ridderstad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
i sin tidning göt vredesskålar öfver
“landtmannapar-tiet“ när ej hans hjerta särskildt sårades af visad
likgiltighet för fosterlandets försvar.
Sin hemorts förtroendeman hade Ridderstad tidigt
blifvit och han förblef det länge. Reformförening,
arbetareförening och skarpskyttekår tillhörde han lika
väl som stadsfullmägtige och landsting. Ett af de
tidigaste initiativ i vårt land för bildande af en
skyddsförening för frigifna fångar utgick (1847) från ett
sällskap i Linköping, och Ridderstads namn står bland
inbjudarnes.
Många voro de publicistiska fejder, i hvilka
Ridderstad deltog under sina sex och fyrtio redaktörsår,
och ehuru hans liberalism ej kunde hålla jemna steg
med ungdomens i allt, föll det honom aldrig ett
ögonblick in att någon kunde räkna honom bland de
konservativa. Han var den liberala pressens veteran.
Varm, som i ungdomsåren, var han ännu som
silfver-hårig gubbe, när det gälde att genom pressen
»sätta domsbasunen till styrelsernas öra och förkunna
att folket icke sofver fast det blundar.»
Ridderstad var skandinav till sin yttre politik, men
allt ifrån den norska flaggans frigörelse kände han sitt
svenska hjerta lida genom det “förakt" mot Sveriges
ärorika flagga, som låg i Norges kraf på en egen, och
han manade i ett långt qväde att icke antaga
“unions-flaggan“.
»Sveriges illusioner
Ska5 ej beles af främmande nationer»
utbrister Wergelands gamle vän. Och värre blef det
när “illusionerna" tvungos att ytterligare maka åt sig
för fordringarna på tillämpning af Riksaktens första
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>