Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor af Harald Wieselgren (med porträtt) - Adolf Eugène von Rosen - Johan Gabriel Nordin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
jernvägsbygnad i stark hand, riksgälds-kontoret
skaffade penningar, banor öppnades för trafik, slag i slag.
När bandelen Töreboda—Göteborg öppnades med en
festlighet i Göteborgs banhall, fäste Karl XV
Vasa-krachanen på grefve von Rosens bröst.
Rosen var redan då i sitt 64:e år, men frisk och
sangvinisk som i ungdomen och mannaåldern. Han
hade inom flottans mekaniska kår befordrats till öfversteg
var ett tjugutal af år konungariket Greklands
generalkonsul i Sverige och arbetade en tid med mycken ifver
för de skånska stenkolens tillgodogörande. Slutligen
förmörkades hans ögon: i tillbakadragen ro lefde han i
Stockholm sitt sista årtionde. I början af 1886 års
sommar afled hans maka, efter mer än femtioårigt
äktenskap. Nu blef det ensamt i hemmet för den gamle, och
redan den 17 september fick han följa den kära
bortgångna.
Johan Gabriel Nordin.
»Hur kärleksfullt, hur stolt han fanan förde
alltjemt när det vår konst, vårt yrke rörde,
att hedra detta var hans andes mål,
med kraft af stål»,
så qvad en skald ur typografernas led, när det med
sänkt baner slutit sig kring Johan Gabriel Nordins graf.
Faktor Nordin fylde väl sin maktpåliggande plats
på ett stort tryckeri, och dock räckte tiden till för
honom att intaga ett hedradt rum bland skriftställare,
att kärleksfullt vårda sitt hem och för yrkesbröders
bästa ega både tid och kraft till öfvers. En sådan
lefnad är ett föredöme, icke blott för arbetaren, utan för
hvar man.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
