Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En hundhistoria. Humoresk af Gustaf af Geijerstam. Med 5 teckningar af Bruno Liljefors
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ny skottkärra. Den gången tillät jag mig icke att
skämta, utan tog genast kännedom om situationens
allvar. Det var en gammal bagge, hvars jordiska
kvar-lefvor fylde skottkärran ända upp till bräddarna.
Jag anmärkte fogligt, att jag inte kunde äta upp
får i obegränsad kvantitet, men då detta icke gjorde
ringaste intryck på ägaren, måste jag betala djuret, och
jag tröstade mig med, att det åtminstone skulle göra
min hustru en glädje.
Men jag misstog mig. Hon föreföll inspirerad af
den otäcka pigan, som genast yttrade, att finge vi hålla
på litet till, så kunde vi förse alla charkuteributiker i
Stockholm med salt fårkött. Min hustru sade mig rent
ut, att jag var ett gammalt får själf, och att om jag
inte toge bättre reda på min hund, skulle det inte
förvåna henne, om hunden en vacker dag af misstag tog
och bet ihjäl mig.
Denna sista anspelning sårade mig, och jag beslöt
att visa henne, att jag kunde taga reda på en hund.
För detta ändamål gick jag till en skogvaktare,
som bodde i närheten, * och frågade honom till råds.
Denne man hade många hundar och sades hafva uppfostrat
ännu flere. Det borde således vara något för mig.
När jag framförde mitt ärende, log han på ett sätt,
som föreföll mig misstänkt. Det låg formlig melankoli
i detta leende.
“Biter hon får?" sade han. "Ja, vi få väl försöka
med de vanliga medlen."
Jag antydde min önskan att lära känna dessa medel.
Han frågade om jag hade klått djuret. Jag svarade ja.
Då beslöt han sig för att yppa det andra medlet.
Han sade mig, att det fans ett medel, som brukade
hjälpa i lindrigare fall. Man tar hunden med sig till
ladugården, just vid den tid då fåren bruka motas in.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
