- Project Runeberg -  Svea folkkalender / 1888 /
131

(1844)
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 3 teckningar af Georg Pauli

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

Jag blef så sint vid det ordet, så jag visste rakt
inte, hvad jag gjorde. Jag nappade till mig yksen, åkte
ner af taket och sprang fram imot honom, med yksen
i högsta hugg.

"Säg tjuf en gång till, och jag klyfver skallen på
dig, din blodsugare!" skrek jag.

Björn blef rädd och drog sig tillbaka.

I det samma kom Anna Stina utspringandes och
kastade sig emällan oss:

“Gör dig inte olycklig, Lars! Gör dig inte olycklig!"

Jag släppte yksen — sinnet föll, när jag såg Anna
Stinas förskräckelse. Jag kom i en sådan darrning, så
att jag knappt kunde stå på mina ben. Gud vare lof,
tänkte jag nu, att jag inte har en människas död på
mitt samvete — sen får det gå hur som hälst.

Då knöt Björn händerna imot mig och sade:

“Detta skall kosta dig dyrt. Först har du stulit
ifrån mig och så har du hotat mig med yksen. Vi
träffas på tinget."

Så gick han.

Anna Stina sprang efter honom och bad honom,
för guds skull, att han inte skulle göra oss olyckliga.
Men han bara stötte hänne ifrån sig och svarade ingenting.

Nå, det blef, må veta, tingssak af det. Han ville
ha mig fälld, för jag hade hotat honom med yksen; men
det gick inte — för han hade inga vittnen på det.
Han hade annars nog tänkt klämma efter mig så pass,
så att han kuride drifvit mig ifrån stället. Men för det
jag hade huggit trädet på hans skog, måtte jag plikta
tjugufäm riksdaler.

Hvar skulle jag, fattig syndare, ta så många pängar
ifrån — det visste jag rakt inte. Men länsmannen, han
visste råd, han kom hem och pantade ut kon, och det
var det omistligaste, vi ägde. Jag bet ihop tänderna

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Mon Dec 11 23:20:43 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/svea/1888/0135.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free