Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 3 teckningar af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
och teg. Men Anna Stina, hon grät högt. Hvar skulle
vi nu få en tår mjölk till barnen, och hvad sknlle
vi själfva få till det torra brödet? Nu var det rent
ute med oss. Kvigan, vi hade igen, gaf ju ingen
mjölk förrän till julen, och det var långa månader dit.
Om han ändå hade velat nöja sig med den! — Vi
trodde väl, att vi skulle fått något tillbaka på kon, för
hon var då värd sina fyrtio riksdaler vänner emällan.
Men det länsmannen en gång får i sina klor, det
kommer aldrig tillbaka.
Jag gick nu därhemma i flera dar som en fånge
och visste rakt inte, hvad jag ville, så bekymrad var
jag. Men så tog jag på mig det bästa, jag hade, och
gaf mig ner till bygden till min gamle husbonde. Han
skulle på det viset ändå få rätt, när han spådde mig
fattigdom och elände. Men det kunde inte hjälpas, jag
ville ditner ändå och tala med honom. Hjälp tänkte
jag aldrig begära, det var jag för styfsint till, så fattig
jag än var; men ett godt råd borde jag alltid ha rättighet
att begära af honom, som jag hade tjänt troget i
fäm-ton år af mitt lif. Jag talade nu om för honom,
hurudan Björn hade varit imot mig alltifrån början, men
jag fördolde inte häller, hur jag hade burit mig åt imot
honom.
Anders sade inte ett enda ord till mig, utan han
höll med mig och tyckte, att Björn var en bof och en
blodsugare. Och jag fick både råd och hjälp — jag
fick hela fämtio riksdaler till låns af honom att köpa
en ny ko för, dem skulle jag sen få betala af med tio
riksdaler om året. Någon ränta ville han inte ha.
Nu var jag karl igen. Och krafterna kom snart
tillbaka, så att jag var god till att sköta både min egen
torfva och mina dagsvärken. Det enda, som tryckte mig,
var, att jag ständigt skulle behöfva gå och träla hos min
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
