Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden. Allmogeberättelse af August Bondeson. Med 3 teckningar af Georg Pauli
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
värste ovän, för det var han Björn. Jag kunde aldrig
se honom för mina ögon, utan att det gick som ett
skott igenom min kropp, och min näfve knöt sig, om
den så höll i guds gåfvor. — Yi hade väl kunnat flytta
ifrån honom och ta oss ett annat torp, men vi visste
ju, hur svårt det var att få något nytt; och hårdt skulle
det varit ock att lämna det, vi hade, sen vi nu en gång
hade fått upp det i ordentligt bruk.
Aret därpå skulle Björn ställa till med nyodling
borta i skogen. Yisst var han rädd om sin skog som
om ögat och han fick aldrig nog betaldt för sina pinnar,
när sundälingarne kom ditupp för att köpa sig litet
till vedbrand. Men han tänkte vinna så mycket på
den däriga odlingen. Först och främst så fick han
större åkerjord, det var en sak, det, och så skulle han
sälja en del af timret och alla toppar och grenar
och ta bra betaldt, och därtill så skulle han ta undan
timmer till en ny ladugård åt sig själf. Så att det var
nog klokt uträknadt.
Nu blef det värre slit än nånsin för oss torpare.
Björn var rent ifrån vettet — han kunde aldrig få nog
arbete utaf oss. Hur tidigt vi också kom på morgonen,
så var han ändå före oss i skogen och tog imot oss med
stickord eller svordomar, för vi inte passade på tiden,
och vi kom aldrig därifrån förr, än det var mörkt, så
att vi inte kunde se att sköta yksen.
Nå, då om vintern fällde vi timret och om våren
fick vi börja på med rothuggning och hackning.
Ett par dagar före midsommar skulle vi till att
börja bränna. Det hade varit starkt solsken och god
vind en lång tid förut, så att torf och ris och stubbar
var torra som fnöske. Yi tände på, och Björn låg själf
med ute i skogen den första natten och vaktade elden
— likaså den andra. Men den tredje, det var själfva
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
