Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dödsrunor (med porträtt) - Jenny Lind-Goldsmith, af Frans Hedberg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
vid hennes namn. Det andra steget tog hon året derpå
med Agatha i Friskytten, och när ridån den qvällen föll
öfver den romantiska operans sista akt, så hade Sverige
en stor sångerska och verlden en stor sångerska mera.
Med ett enda slag hade denna rika natur brutit de
hinder som stälde sig i vägen för hennes flygt;
långsamt och samvetsgrant förberedd, hade hon på en gång
yetat att lägga i dagen sin ovanliga begåfning, buren
af en hänförelse som i skapandets ögonblick höjde
henne öfver alla de stötestenar, dem en ännu icke fullt
beherskad teknik kunde lägga i hennes väg. Också
väckte hon vid detta första, egentligen bestämmande
uppträdande, en förtjusning utan like.
Genom denna stora framgång öppnades nu med ett
slag repertoarens portar på vid gafvel för den unga
sångerskan, och redan under detta samma år uppträdde
hon, utom i Agatha, i titelrollen uti Marie eller
Bröllopsfesten, som Rosa i Örnnästet, Lovisa i De löjliga mötena,
Amazily i Ferdinand Cortez, Emmelina i
Schweizerfamil-jen, Pamina i Trollflöjten och Euryanthe i operan af
samma namn. Året derpå ökades hennes repertoar med
Laura i Slottet Montenero, Alice i Robert, som nu
uppfördes i sin helhet, Julia i Vestalen och Constance i
Vattendragaren.
Under loppet af 1840 uppträdde hon i tvenne nya
roller, genom hvilkas utförande hon tog ett nytt steg
framåt mot sin konstnärliga fulländning, nämligen som
Donna Anna i Don Juan och som Lucie i Donizettis
Bruden från Lammermoor, som för första gången gick
öfver svenska operans scen den 18:de maj detta år.
Lägga vi dertill hennes utförande året derpå af
titelrollen i Bellinis Norma, så måste man erkänna att väl
sällan en tjugoårig sångerska haft en rikare repertoar
och utfört den på ett mera framstående sätt, så i sång
som spel. Det var också nu, som de mera klarseende
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
