Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victoria Benedictson (Ernst Ahlgren) †. En minnesbild af Gustaf af Geijerstam. Med Victoria Benedictsons porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
det. Men man proppar i oss ända från barndomen en hop
idéer och åsigter, andras villfarelser, hvilka vi genom vanan
komma att anse som fnHgiltiga. Så är det med detta. Vi
ha fått för oss, att detta behof af ny tillförsel utifrån skulle
vara liktydigt med trolöshet. Jag kan icke gå in på det...
Ja — jag .har icke lust att neka det — jag hör själf just till
de der varelserna, som suga sig fast likt någon sorts blöt djur,
och så plötsligt släppa sitt tag. Det har funnits tider, då jag
slagit mig i ansigtet med det, emedan det syntes mig som ett
karaktärslyte. Men det var, innan jag börjat tänka riktigt
efter grunden till det... Jag har träffat på menniskor, som
aldrig vågat taga så rikt utbyte af lifvet, som det kunnat ge
dem, utan alltid hållit tillbaka, när de känt sig dragna till
någon, bara derför att de visste med sig på förhand, att det
som nu var nytt, en gång kunde bli gammalt och unket. Men
det der unkna kommer endast, när man envisas att
vidmakthålla ett intellektuelt samband, som i sig själf redan är murket
och färdigt att brista. Det är pjunk, helt enkelt, pjunk med
egna och andras känslor. Det skall en ’gammelklog’ tid,
sådan som vår, till, för att kunna frambringa ett dylikt
fenomen. Det unga och naturliga är att kunna taga emot, hvad
I dag vill gifva, utan att samtidigt snegla på hvad I morgon
håller i handen.»
Det är en ovanligt sund menniska, som ger sig
uttryck i uttalanden, sådana som dessa. Och det
var den sidan af hennes väsen, som först blef hennes
vänner i Stockholm bekant. Ty det var denna
egenskap, hvilken allt det lif, som kom henne till
möte, och som hon längtat efter, drog fram på
bekostnad af allt annat. Yid samtal med henne hade
man intrycket af, att man nästan aldrig råkat en
menniska, hvilken var så klar med sig själf och
lifvet. Ja, man trodde nästan, att hennes utveck-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
