Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victoria Benedictson (Ernst Ahlgren) †. En minnesbild af Gustaf af Geijerstam. Med Victoria Benedictsons porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
ling kommit till den punkt, att hon såg tillbaka
på sitt lifs sorger och strider med ett lugn och en
ro, som ingenting kunde rubba. Man trodde, att
hon för sig själf icke begärde annat af lifvet än
sitt arbete, som hon älskade öfver allt annat, detta
lugna, starka författararbete, som blifvit hennes lifs
stora passion, hvilken för henne ersatte allt —
lifvets fröjd och lifvets lycka. Och man trodde det,
derför att hon hade ett så på en gång lidelsefritt
och ömt deltagande sätt att förstå andra menniskor.
Hon hade en blick på andras lif, som gjorde många,
hvilka icke vore det eljes, meddelsamma mot henne.
Hon kunde tala till dem hon höll af, så att säga,
hvars och ens naturliga språk. Hon kunde klandra
misstag på ett sätt, som aldrig retade, utan som
gjorde godt som en själfpröfning. Och hon var
aldrig likgiltig.
När hon satt, gjorde hon ett märkvärdigt
intryck af både kroppslig och andlig hälsa. Hennes
smidiga, välformade figur, hennes fågelaktigt
formade ansigte med den kraftiga näsan, en
energisk och uttrycksfull mun, ovanligt markerade,
mörka ögonbryn, håret, som föll i en rak lock öfver
pannan, och så de stora klara ögonen med sitt
lifliga uttryck af klokhet och kraft — allt detta gaf
intryck af en kvinna, som var ung och mogen på
samma gång, en kvinna, som kände lifvet och
älskade det, och som hade tagit sin plats der och
skulle veta att försvara den.
Men bredvid hennes plats stodo hennes kryckor,
vid hvilka hon efter en lång sjukdom var fästad.
Och när hon reste sig upp och grep dem, kom ett
vemodigt intryck till det förra. Ty disharmonin
mellan denna gestalt och dessa kryckor var för stor.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
