Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victoria Benedictson (Ernst Ahlgren) †. En minnesbild af Gustaf af Geijerstam. Med Victoria Benedictsons porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
fri i mitt arbete sedan. Frihet, ser du, det är, hvad jag har
den mest glupande åtrå efter. Tänk dig, att ha sträfvat sig
fram på egen hand som jag, slagits för hvartenda korn af
kunskap, utan skolgång, utan undervisning, utan ett spår af
ledning; att år efter år ha legat i en tyst, oaflåtlig, förbittrad
kamp för sin egen utveckling, midt i denna atmosfer af de
mest förstockade fördomar, med motståndare på alla sidor...
tänk dig, att efter allt detta vid fylda tretio år icke ha
egande-rått och icke vara sin egen målsman. Jag kan skumma af
raseri, när jag tänker på, att man efter lag icke är stort bättre
än en lifegen, om än ens personlighet lyckats skaffa sig rum
tvärt emot lagen.»
Den lifskraftiga och frimodiga natur, som
uppenbarade sig i dessa och dylika uttalanden, den natur,
som hade hjälpt henne att genom alla
vedervärdigheter kämpa sig fram till hvad hon var som
författarinna, denna natur var det, som kom till tals
i hennes böcker. Derför älskade hon i sitt
skrift-ställarskap som i lifvet friska, lefnadsdugliga och
naturliga menniskor, hvilka kunde handla, utan att
plågas af grubbel, njuta, utan att rota i sitt eget
känslolif, lefva utan svaghet och fantasteri. Derför
var »Fru Mariannes» person hennes älsklingsbarn,
den bornerade, odugliga, fantasifylda, lata
familjeflickan, hvilken genom kärleken kom att uppfostras
för lifvet. Derför hade hon en varm känsla för
landtlifvet och dess mera osammansatta menniskor
med deras naturliga råhet eller enkla finkänslighet.
Derför hatade hon alla ofruktbara teorier och höll
sig till lifvets mångskiftande rikedom. Ty hon
visste, att menniskor lefva efter sin natur och icke
efter sina åsigter. Derför var hon också så fri ifrån
fördomar, både gamla och nya, och hon älskade
Svea, 1889. 2
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
