Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Victoria Benedictson (Ernst Ahlgren) †. En minnesbild af Gustaf af Geijerstam. Med Victoria Benedictsons porträtt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
hade gått upp till henne på förmiddagen samma
dag hon skulle resa. Och midt under det vi sutto
och samtalade, svek henne själfbeherskningen, och
hon brast plötsligt i den häftigaste gråt.
»Bry dig inte om mig,» sade hon. »Det är
bara så förfärligt att komma dit nu igen.»
Af naturen hade Victoria Beneaictson en fri
och sund blick på lifvet, en utomordentlig lifsenergi,
ett gladt och friskt lynne. Allt pjunk var henne
främmande. Och hon var naturlig i sina känslor
som i sitt väsen, i sina tankar liksom i sitt sätt att
taga lifvet. All förkonstling var henne mera
förhatligt än något annat.
»Det fins en ting,» skrifver hon, »som jag hatar så långt
jag kan minnas tillbaka, och som jag skall hata så länge jag
lefver. Det är det ’passande. Jag menar det tillgjordt,
förkrympt kvinliga. Jag har legat i strid med det, sedan jag
var sex år gammal, och jag tänker hålla i. Detta är den
enda ’fråga’, jag kan bli het för; mitt enda så att säga
teoretiska intresse. Annars tänker jag om allting: visa mig det i
praktiken, och jag skall säga om det duger.»
Hatet till det passande berodde för öfri^t ej blott
på hennes kärlek till det naturliga i menmskolifvet.
Det hvilade i lika hög grad på en brinnande
frihets-kärlek, som noga sammanhängde med hennes
själf-ständighetskänsla. Hon älskade friheten som lifvets
högsta goda, denna känsla var för henne något af
en religion. Och med en egendomlig ironi brukade
hon säga till sina vänner: »Skaffa er pengar, mina
barn! Det är det enda sättet att vara fri.»
»Jag törs inte tänka på framtiden,» skref hon en gång.
»Den ser så hotande bister Ut, att jag skulle vilja sälja både
kropp och själ för pengar, om jag med det kunde känna mig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
