Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - En förlofning. Berättelse af Tor Hedberg. Med 4 teckningar af Carl Hedelin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
han bytt sig till för knappa fjorton dagar sedan och
följaktligen yar mycket stolt öfver.
Medan han gjorde i ordning båten och hissade
upp seglen, sade han åt adjunkten, som stod kvar
på bron, sedan han fått sitt anbud att hjälpa till
kärft af slaget:
»Då kan herrn väl inte sköta en fock?»
»Nej, det tror jag icke!» svarade adjunkten.
»Men herrn kan väl lyda, när jag säger något?»
»Ja-a,» svarade adjunkten hastigt.
»För det är inte värdt att vara flere i båten
än hvad som behöfs!» fortsatte länsmannen med en
meningsfull ton.
Adjunkten såg på honom.
»Är det farligt?» frågade han.
»Ja, nu är det för sent att ångra sig!» inföll
länsmannen ifrigt. »Var så god och kom i.»
Båten var nu segelfärdig, och adjunkten klef
undergifvet ned i den och satte sig på den honom
anvisade platsen. Länsmannen kastade loss och
satte sig vid styret. Så länge de lågo innanför
udden, slogo seglen hit och dit, och båten sköt
ingen fart, men knapt hade de kommit utom den,
förr än vinden kastade sig i seglen med en sådan
våldsamhet, att båten tycktes hoppa framåt.
Men fiskrarne, som stodo kvar på stranden,
menade att nu var då länsman alldeles galen, som
bara tagit in ett ref i ett sådant väder.
De hade full medvind dit, och det gick så att
vågorna fräste af harm när de seglade förbi dem.
Länsmannen satt stadig och säker vid styret, — det
här var just väder för honom; allt emellanåt kastade
han en blick på adjunkten, men kunde icke märka
något ovanligt hos honom. Han satt der och såg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
